.

 

Det är lätt att se allt de negativa runt omkring sig att sedan stirra sig blind i sin egen negativatet. Men hur lätt är de att se de positiva i allt när allt man kämpar för bara kommer längre och längre bort från en... Jag har nu kämpat igenom massa och fortfarande står jag och stampar på samma ställe. Och den största fighten har varit med mig själv.. för snart ett år sen började jag känna mig trött, eländig och inte minst sliten.. ja jag tog mig själv till bristnings gränsen. Det hjälpte inte att jag hade ett jobb som fick mig att få ångest och må rent av skit av bara tanken på att jobba fick mig att må riktigt ja usch... Jag kämpa på till sommaren med alla mina bollar i luften jag låtsades inte om mig själv helt enkelt tills en dag då de brast. Jag gick käpprätt in i väggen. De är inge fel med de tillslut säger kroppen och sinnena ifrån. Och jag kn säga att de va den längsta sommaren jag någonsin varit med om. Jag blev sjukskriven då jobbet fick mig att bli galen. Jag kom aldrig tillbaka dit mer. Och de är ett av de bästa besluten av mitt liv. Men bara för de så har vägen tillbaka varit lång att vara sjukskriven var inte bästa rent ekonomiskt men vad ska man göra låta sig själv försummas eller låta sig själv komma tillbaka till livet? Utan vissa personer hade jag verkligen gått under men de finns en gräns där man måste erkänna att man behöver hjälp och jag är tacksam att jag fått den. Men än är inte allt över varje dag kämpar jag för att komma tillbaka till dit jag vill. Jag skäms inte över mig själv vad som hänt eller hur jag hanterat saker och ting. Jag kallar det att försöka hantera saker på mitt sätt sen finns de folk som inte förstår eller fattar att de handlar inte om dom utan jag är bara jag och ja självklar är man inte sig själv när allt har gått/går åt helvete.  Men jag är nära jag är så nära och jag kommer fortsätta hela vägen in i mål jag lever inte för att ge upp..  jag har många att tacka men de finns en person vetandes eller ovetandes den dagen du kom in i mitt liv när jag mest behövde de, din hand , dina ord allt gav mig ny energi och ork. Jag har sagt de förr, du klev in i mitt liv när jag som mest behövde de och jag när du kanske som minst behövde. Men de fick mig att leva igen.  Sen att allt inte är menat så är de men jag struntar i de ödet har en mening med allt. Jag tänker på dig varje dag och varje dag är jag tacksam och kommer aldrig att glömma jag är starkare nu för att du anar inte vad du gjort för mig bara genom ditt leende. Tack. 

 

När man är ensam behöver man människorna runt om sig ❤