Ω All the stars still standing tall Ω
När morgonen gryr och fåglarna kvittrar och solen sakta smyger sig in igenom fönstret och smeker ens kind. När världen sakta vaknar till liv och en ny dag gynnas långt över horisonten. En dag som i vanliga fall skulle ge ett behagligt rus och välbehag men som dock ändå inte väcker liv i allting inom en varelse som sakta försöker sig förstå vad som sker. En dag som endast strålar glädje som ändå dödar de lilla som finns. En dag som är förlorad redan innan den börjar och varelsen längtar endast tills dagen är borta och aldrig mer kommer igen ..